Om Konst:Galleri Olsson 2008

www.omkonst.com:
Klangen är flyktigare än ordet
Lotti Ringström, Galleri Olsson, 10/1 - 3/2 2008
Text: Leif Mattsson

Jag har ibland undrat om inte våra ord träffar olika delar av känslocentrat i hjärnan beroende på vilka ljud de bibringar. Ordet "klang" och ordet "färg" bör i så fall, trots sitt betydelsemässiga syskonskap, förnimmas som väsenskilda av hjärnan.
På samma sätt misstänker jag att det förhåller sig med olika färger. Gult hälsas välkommen till en annan plats än det blå till exempel. Och inte ens de olika varianterna av blått får som synbilder en likartad placering.

Tankarna kommer till mig vid mötet med Lotti Ringströms färgkompositioner, vilka helt bygger på mottagarens receptivitet.
Associationerna är annars flertaliga. Denna gång löper de exempelvis till målningar av Fragonard och hans så sensuellt böljande draperingar. Men man bör inte låta sig förskjutas alltför långt ifrån de ringströmska klangerna. Det är nämligen i den koloristiska tonträffen Ringström har sin storhet. Hon intonerar och betraktaren ljudar.

Färgen blå ser annorlunda ut än ordet stavas; Ringström ger oss förnimmelsen av blått men inte ordet "blå". Samtidigt är det hon förmedlar beroende av en "ljudintresserad" publik - "lyssnare" som är beredd att stava sig igenom klangerna. Först då öppnar sig målningarna i all sin okomplicerade renhet.
Ringströms bilder kan annars lätt förbli slutna, speciellt för dem som enbart söker ordens bekräftelse. Nej, leta istället efter förskjutningar, pauseringar, övergångar, glissandon och staccaton så hamnar klangbilderna på de platser i hjärnan (nära lustcentrat) som alltid längtar efter ett besök.

Stockholm 2008-01-17 © Leif Mattss

Om Konst: Gerlesborgsskolan 2007

En plats och dess ljus
Lotti Ringström, Gerlesborgsskolan i Bohuslän, 7/7 - 12/8 2007
Text: Margareta Persson

Samtidigt med Tommy Östmars utställning på Konsthallen ställer Lotti Ringström ut måleri på själva Gerlesborgsskolan.

Det är en ovanligt vacker hängning i en annars erkänt svår utställningslokal, som närmast har formen av en korridor. Men, här finns generösa fönster mot det omgivande landskapet och havet. Ljuset flödar in och fångas upp på ett närmast magiskt sätt i Lotti Ringströms till synes enkla målningar.

Lotti Ringströms bildvärld rör sig mellan Lacoste i sydfrankrike och Brantevik på Österlen. Mer eller mindre fragmentariska former avtecknar sig à la prima mot zink- eller aluminiumplåtens bakgrund. Särskilt spännande upplever jag hennes allra senaste verk, vari hon ofta skickligt utnyttjat en fördrivning av färgtonen i bakgrundsplåten, eller på kartongen. Formerna har också fått växa ut och det uppstår ibland ett ljus som vibrerar. Ett måleri av renaste slag, med bilder som suger in betraktaren. Det är underbart att få bli så förförd.

Och det är just i hennes säkra gestaltning av ljuset som betraktaren känner igen sig. Få målare förmår idag så träffsäkert skildra en plats och dess ljus. Det är ett personligt och subtilt måleri med en högt utvecklad känsla för färgens möjligheter. Ett måleri som någonstans bottnar i det informella, men som också genom det okonventionella materialvalet är en produkt av vår egen tid.

Bohuslän 2007-07-11 © Margareta Persson

Om Konst:Thielska Galleriet 2003

Att fånga seendets väsen
Lotti Ringström på Thielska Galleriet 25/1 - 30/3 2003
Text: Susanna Slöör

Brantevik eller Lacoste med datumnotering. Titlarna på Lotti Ringströms målningar verkar hämtade från dagboksbladet. Möjligen kan de ange tonarten i ett målarpartitur och markera att måleriet helt enkelt låter annorlunda på olika platser.

"Lacoste 10 maj 2001" olja på zinkplåt © Lotti Ringström

Målningarna från Brantevik på Österlen är målade på mörk mahognyfärgad marinplywood. Verken från Lacoste i södra Frankrike är utförda på zinkplåtar eller himmelsblå hårdplast. Den nivåskillnad som uppstår i mötet mellan de okonventionella materialen och oljefärgen ger ett märkvärdigt avskalat måleri. Färgmaterien svävar nästan fritt skild från ytan, som i sin tur verkar atmosfäriskt och pendlar mellan en status som förgrund och bakgrund, inte minst i de blå målningarna satta i gungning av röda hårt kontrasterade färgtoner. I Branteviksmålningarna förstärker även ljusdunkelspelet separationen mellan den pålagda färgen och underlaget.

Penselföringen och färgmateriens olika grader av förtunning framträder tydligt i målningarna. Färgformerna och ackorden är fint avstämda och känns mycket medvetet valda, liksom kompositionerna som byggs inifrån och ut. Penseldrag för penseldrag läggs till spelet av former som växer fram. Trots att målningarna verkar tillkomna i ett flöde, så utstrålar de tyngd, avvägning och koncentration. Företeelser som slumpen skapat verkar medvetet tillvaratagna och de intuitiva infallen känns väl koreograferade. Resultatet har blivit en utställning som håller en hög och jämn kvalitet, där varje bild lyser med en självklar auktoritet.

Strax innan ett eventuellt motiv skulle ha kunnat visa sig så är målningarna avslutade. Konstnären verkar vilja gestalta ett ögonblick av rent seende, som föregår associationer och minnen. Innan de griper in, tolkar och förpassar synintrycket till dess rätta plats i medvetandet. I samma stund som man försöker förstå vad man ser bryts förtrollningen. Minnet av ett nederländskt barockstilleben pockar på, följt av strandfynd, växtdelar, organiska fragment, platser, sinnestämningar eller tidpunkter. Men alla associationer och erfarenhetsformer bör helst förpassas till sina mörka skrymslen igen. De har ingenting i Lotti Ringströms målningar att göra. Här ges en möjlighet att se, inte att se något som något. Det räcker mer än väl, för konstnären delar den där mycket speciella förmågan som goda målare har att kunna fånga seendets väsen.

Stockholm 2003-01-28 © Susanna Slöör

Sydsvenskan: The mystery of visibility comes alive 1997

Like daily notes or maybe intimate letters, the coloured writing runs from metalsheet to metalsheet in Lotti Ringström´s paintings. Carefully dated vith day and place - either Lacoste in the south of France or Brantevik in the
south of Sweden - and with their scattered informal gestures, they look like notations of some kind,may be outlines from the sketchbook for a larger work - I see them as improvised meditations and fruits of lonely moments at dawn, when the shore - wait is to be summed up. Fugitive instants of harmony wich have to be caught and saved.
But the support partly speaks another language than that of volatility.
Ringström's favorite material is zink, preferably uneaven and worn old metalsheets wich give a sober undertone to the richly nuanced colour. With it's mat, metallic lustre, the zink gives her paintings a sober monumentality, a plain and irrefutable material presence, wich in it's essence is entirely different from the open and ephemeral character of more
notations or sketches.
Lotti Ringström's pictures hardly point towards a continuation, but rest relaxed in their own gravity.
Nevertheless, you can hardly deny if not the ephemeralness than the flight. -that is to say the ease of the brushstrokes: the spontanity, or more correctly: the feeling of peeping over the artist's shoulder, while her painting comes to beeing.
The titles with wich Ringström anchors her works to time and space become a kind of announcements because they attach the images to reality, to the objective world. In other words: These are no fantasies, no ethereal lyricisms .
And therefor they come to share the instability of the material world: for exemple its exposure to the weather and its tendency to change shape according to the light. The uneaven zinkplates with their shadows, different shades of daylight and mat reflections become skies on surfaces of water
where colour is written. Thus Lotti Ringström keeps the mystery of visibility alive: light becomes matter, matter becomes light.
Dan Jönsson
Art critic (Sydsvenska Dagbladet august 1997)

Kort om Lotti Ringström: Född 1942 i Katrineholm. Verksam i Brantevik på Österlen och i Lacoste i södra Frankrike.
Utställningar i urval: Galleri Svenska Bilder, Stockholm 1984 & 1986 - Galleri Wallner, Malmö 1990 - Galleri Ahnlund, Umeå 1993 & 1999 - Galleri Krister Fahl, Stockholm 1995, 1998 & 2000 - Galleri Smedshamre, Uppsala 2000 - Galleri Inga Kondeyne, Berlin 1996 & 2002 - Svenska Ambassaden i Washington D.C. 2001. m.m.